Pluringen

Ska man sk(r)atta eller gråta?

2009-10-06T22:23:00.004+02:00

Vill härmed framföra ett tack till trojkan Mp, S och V. Tack för att ni genom era skuggbudgetar visat er så totalt oförmögna att regera Sverige ihop. Nu får vi med stor sannolikhet behålla Alliansen i åtminstone en mandatperiod till.

V vill alltså höja skatten med 55 miljarder kronor och de båda andra partierna med ca 20 miljarder. Får Ohly som han vill kommer en undersköterska få höjd skatt med ett par hundralappar i månaden, elektrikern ca en tusenlapp och den som tjänar 50000 kommer få höjd skatt med 2200 kr i månaden.

En annan sak som sticker ut lite är miljöpartiets förslag att höja koldioxidskatten så att bensinpriset ökar knappt två kronor tills 2011. Blir ju populärt för oss långpendlare. Kör man 3000 mil fram och tillbaks till jobbet årligen är inte en prishöjning på drivmedel med en sjättedel det första man önskar sig efter ett regeringsskifte.

S+V vill höja taket i a-kassan till knappa tusenlappen per dag. Det låter ju snällt mot de arbetslösa. Kanske inte så roligt för oss med jobb som ska finansiera det hela.

S+V vill dessutom ta bort avdraget för hushållsnära tjänster eller, som S gillar att kalla dem, Pigjobben. Säger väl en del om deras syn på människorna som väljer dessa yken.

Samtliga partier i trojkan vill ta bort nedtrappningen i sjukpenningen och även höja taket från 7,5 basbelopp till 9 eller 10 beroende på vem man frågar.

S+V vill även återinföra förmögenhetsskatten, vilket kommer att driva ut kapital ur landet igen. Men vad ska vi med investeringsvilligt kapital till? Vi ska ju sänka arbetslösheten genom att öka den offentliga sektorns storlek.

V hymlar ju i alla fall inte varken med målet eller vägen dit. Ökade bidrag till sjuka och arbetslösa och betala för kalaset får alla med jobb göra. Dessutom ska vi utöka en redan gigantisk offentlig sektor med i runda slängar 80000 nya personer. Känns alltså som en riktig röstmagnet.

S och MP slirar mer. S vill liksom V att alla som inte kan försörja sig själv ska få det bättre på bekostnad av dem som har jobb. Mp är lite försiktigare med bidragshöjningarna. Istället vill Mp lägga de ökade skatteintäkterna på miljösatsningar, vilket är en av få vettiga saker i dessa tre partiers samlade alster.

I en chatt på Expressen om skuggbudgeten får Östros frågan:
Det finns väl i runda tal ett 1000 tal som tjänar över 115000 kr/ månad... 1700kr per person räcker väl inte sååå långt när bara pensions skatte återställaren skall genomföras, vad skall resten tas ifrån?

Svaret är underbart:

Vi redovisar en stark ekonomisk politik i vår budget, med bättre saldo än regeringen. Vi påbörjar vägen mot överskott igen, till skillnad mot regeringens skattesänkningar. Det är ansvarsfullt.

Jo du Östros, det är inte svårt att komma med ett bättre saldo än regeringen. Det är bara att göra som vanligt. Höja skatterna. Bevare mig väl. Kanske får börja jobbpendla över Öresund efter valet 2010? Ska i så fall trycka titeln Skatteflykting på mitt visitkort.

Bankbluffen?!

2009-09-24T09:42:00.004+02:00

Idag skriver Aftonbladet om boken Bankbluffen av Joel Dahlberg. Boken har undertiteln Så blir du blåst på dina pengar och handlar om hur storbankerna "lurar" sina kunder genom att lova att försöka slå index genom aktiv förvaltning av portföljen.

Men eftersom man inte är speciellt aktiv i sin förvaltning och risksprider alldeles för mycket blir man mer som en indexfond. Spararen blir lurad två gånger, menar Dahlberg. Dels genom att fonderna i 273 av de granskade 300 fallen inte klarar av att slå sitt jämförelseindex, och dels genom att storbankerna dessutom tar ut rejält högre avgifter för dessa fonder än de datorförvaltade indexfonderna.

På fem år, 2004-2008, tjänade storbankerna 14 miljarder kronor i avgifter på de 10 största aktivt förvaltade fonderna, som har 160 miljarder kronor placerade. Ingen av fonderna slog sitt index. Starkt jobbat.

SEB Världen tas upp som exempel på en aktivt förvaltad fond som är mer som en indexfond. Man placerar i ungefär 700 aktier utspridda över hela världen. Fondanalytiker Niklas Lundberg på Indecap säger att historien visar att en aktivt förvaltad fond inte kan ha mer än 30-40 aktier för att kunna förvaltas effektivt.

De mindre fondförvaltarna som själv äger sitt bolag och har ofta prestationslön, en procentsats på den del av vinsten som överträffar index. Denna förvaltare är aktivare jämfört med tjänstemannen på storbanken som lyfter bra lön oavsett hur fonden går.

Ett annat exempel i artikeln är Swedbanks Allemansfond. En sparare som investerat 200000 kronor i fonden 2004-2008 har sett värdet öka till 222000 kr. Med fondens avgift har banken tjänat 14000 kronor under samma tid. Samma pengar i Handelsbanken Sverigefond Index hade gett en värdeökning på 43000, dvs nästan dubbelt så mycket. Avgiften till banken hade varit hälften, ca 7000 kr.

Reflektion:
Man kan ju ha vilka åsikter man vill om bankernas fonder och dess avgifter. Samtidigt som bankerna inte direkt skyltar med hur usla de är på att placera våra sparpengar finns det utmärkta sidor som Morningstar där man kan jämföra fonderna innan man placerar. Har man som kund inte ens ork att kolla varan man köper kanske man ska spara på sparkonto eller i madrassen i stället. Som enkel bloggare kan jag ju ge ett finfint placeringstips utan dyra avgifter. Avanza Zero är fonden man ska ha om man inte vill se värdet urholkas av svindyra avgifter.

Gjorde en egen liten "undersökning" via Morningstar och kan konstatera att under de senaste 3 åren (historiken sträcker inte sig längre bak för Zero) har Avanza Zero gått +1%. Bland sverigefonderna som är tillgängliga för PPM är det endast 4 stycken som presterat likvärdigt eller bättre. Av dessa har Robur Sverigefond Mega ett insättningkrav på 1 miljon kronor så den är kanske inte ett alternativ för småspararen. De tre andra fonderna har avgifter på 1,2 - 1,5%. Räknar man på ett enkelt sätt bort 3x fondens avgift från den totala utvecklingen, trots att det inte blir helt korrekt att räkna så, landar alla fonderna på en utveckling sämre än Avanza Zero.

Själv har jag 40% av min PPM samt barnens fullständiga fondsparande i Avanza Zero. Ska dessutom inom kort flytta över sambons PPM från soffliggarfonden till Avanza Zero. Under de senaste 3 åren har Zero snittat 3,5% bättre avkastning än Premiersparfonden som 7:e AP-fonden förvaltar.

Att bygga på sin popularitet

2009-08-25T21:27:00.006+02:00

Läser i Borås Tidning idag om företaget Wäst-Bygg som av fackförbundet Byggnads krävs på 400000 kr i skadestånd. Vad är då Wäst-Byggs brott? Jo, de har betalat ut 6000 kr för MYCKET i lön till sina anställda.

Man har alltså erbjudit de anställda ca 29000 kr i månaden för det nya bygget, medan facket begärde 30000 kr. Det blev alltså konflikt och facket begärde centrala förhandlingar. I väntan på dessa förhandlingar och en överenskommelse krävde facket, enligt gällande avtal, att de anställda skulle få en så kallad stupstockslön på 22 272 kronor i månaden. Detta tyckte nu inte Wäst-Bygg var juste mot de anställda då de blivit lovade 29000 kr, så de betalade helt sonika ändå ut 29000 kr i månadslön till de anställda.

Nu tog det alltså hus i helsike. Byggnads begärde skadestånd på 400000 kr för avtalsbrott och krävde samtidigt att Wäst-Bygg omedelbart sänkte de anställdas löner med 6000 kr. Eftersom Byggnads dessutom hotade med att höja sitt skadeståndskrav valde Wäst-Bygg att sänka lönerna till den enligt kollektivavtalet bestämda nivån.

I Byggnads stadgar §1 står att läsa:

Dess uppgift är att tillvarata medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden och inom näringslivet...

Jag vet inte vad ni andra tycker. Men om mitt fackförbund, jodå jag är ansluten, skulle tvinga min arbetsgivare att sänka min lön med 6000 kr i månaden hade jag inte känt mig speciellt tillvaratagen av facket.

Och så verkar de överraskade när anslutningsgraden sjunker!?

Konstigt värre

2009-08-24T08:55:00.004+02:00

Konst och kultur brukar inte intressera mig ett dugg, men nu måste jag bara protestera. I dagens Aftonbladet skriver Åsa Linderborg en artikel om rättegången mot Anna Odell, den "psyksjuke" konstfackstudenten.

Ett citat jag reagerar på är:

Om Claes Borgström har en enkel uppgift att övertyga rätten om att Odell ska frikännas, är det svårare för oss kulturradikaler att övertyga skattebetalare och allmänhet om att konst måste få kosta pengar. Och att det är viktigt att även demokratier, inte bara diktaturer, har konst som bryter mot normen och till och med mot lagen.

Menar Linderborg med detta att det spelar ingen roll om man bryter mot lagen eller slösar med skattemedel, bara man kallar det för konst? Är det okej att klottra ner bussar och tunnelbanevagnar i konstens namn? Är det ok att köra i 200 på motorvägen samtidigt som man tar foto till sitt "Fullt ös i trafiken"-kollage på Facebook?

Nej du Linderborg. Lagen är till för att följas och om konst ska få kosta samhället pengar ska det vara i andra former är att vettlöst använda den nedmonterade psykvårdens sparsamma resurser.

Jag hoppas verkligen att Odell döms till ett rejält bötesstraff och varför inte 200 timmars samhällstjänst på valfri psykklinik.

Gemensam eller delad ekonomi?

2009-08-21T16:28:00.005+02:00

Sambon kom igår med en artikel hon hittat i en gammal Amelia. Artikeln handlar om vad man bör tänka på gällande ekonomi då man är/blir sambo. Det stöttes och blöttes kring gemensam kontra delad ekonomi och generellt verkade det vara så att den "fattigare" i ett förhållande var mer för gemensam ekonomi och den "rikare" var mer för delad ekonomi. Det är ju egentligen inte så svårt att begripa.

I vår familj har det egentligen aldrig varit någon diskussion om detta så vi tog ett snack och gjorde lite kalkyler över ett par glas vin. Nu går ju sambon mammaledig så vi jämförde med hon hade det innan mammaledigheten då hon var placerad i ett plusjobb.

Vi räknade på tre scenarios.

Vi betalar hälften var av våra kostnader/sparande. Denna skulle resultera i att alla sambons pengar gick åt att betala räkningar och hon skulle dessutom behöva låna 5000 kr ytterligare att skjuta in i den gemensamma ekonomin. Jag skulle ha 9000 kvar ungefär att spendera som jag ville.
Vi betalar i proportion till vad vi drar in. Detta skulle resultera i att jag fick 2900 kvar och sambon 1300.
Vi gör som vi gör idag vilket resulterar i runda slängar 2000 kr vardera att sprätta som vi vill.

Alternativ 1 hade nog ganska snabbt lett till förhållandets upplösning. Maken till jobbig situation för sambon får man leta efter. Alternativ 2 skulle kunna fungera, men känns på något sätt inte heller rättvist. Då skulle vi ju i rättvisans namn delat jämt på VAB och föräldraledighet också för att inte missgynna sambon och det skulle slå hårt mot det gemensamma eftersom jag passerat taket för föräldraförsäkringen med god marginal.

Så vi kom fram till att vi fortsätter som vi alltid gjort. För rättvisans och familjelyckans skull.

Hur gör ni, delad eller gemensam?

(S)AAB

2009-08-19T22:40:00.004+02:00

Noterar idag att Koenigsegg Group vill ha lån av staten på 1 miljard kronor för att finansiera köpet av SAAB från GM, men såväl Reinfeldt som Maud Olofsson sätter klackarna i backen.

Jag begriper inte hur det kan vara att företag, detta gäller inte bara Koenigsegg, alltid önskar sig så lite statlig inblandning i affärerna som möjligt när det går bra, för att i sämre tider, eller då man vill ha hjälp i största allmänhet, gärna vänder sig till staten för en allmosa. Det är med företagsförvärv som med alla andra förvärv. Har man inte pengarna, kan man inte köpa. Kanske skulle anmäla Christian von Koenigsegg till Lyxfällan?

Tack och lov tänker inte Alliansen spela lotto med våra pengar och låna ut dem vind för våg till Koenigsegg Group. Givetvis försöker nu sossarna med Thomas Eneroth (näringspolitisk talesman) i förarstolen ta politiska poänger på detta och utmåla Alliansen som arbetarnas fiende nummer 1.

"Regeringen har ju av ideologiska skäl valt att inte agera. Det är de ideologiska skygglapparna jag kritiserar. I andra länder anstränger sig staten för att rädda jobb", säger Eneroth till TT.

Hur många av de företag som får hjälp utomlands har ett så uruselt track-record som SAAB? Det är skillnad på att stötta företag som i en normal konjunktur går med vinst, och att stötta ett företag som SAAB som inte gått med vinst mer än enstaka år de senaste två decennierna. Vad är oddsen på att SAAB lyckas och kan betala tillbaka lånen?

Nu är väl Eneroths utspel att se som just ett sådant. Skulle sossarna, gud förbjude, komma till makten igen 2010 vill åtminstone inte jag ha en näringsminister som är beredd att kasta pärlor för svin.

Köpet går alltså loss på ca 11 miljarder kronor. Av dessa stöttar GM på ett eller annat sätt med 2,8 miljarde, Koenigsegg Group skjuter in ca 720 miljoner och ca 4,5 miljarder lånas av EIB med staten som garant.

De sista 3 miljarderna är det alltså frågan om nu. Christian von Koenigsegg säger att:

"Där ser vi en trepartslösning där vi som köpare bidrar med vår del, GM som säljare ser till att lösa sin del och där regeringen som ansvarar för Sveriges näringsliv och arbetstillfällen ställer upp med sin del"

Staten ansvarar inte för svenskt näringsliv. Det gör näringslivet självt. Och om nu inte Koenigsegg Group har mer än 720 miljoner att skjuta in i denna deal, hur ska de då kunna ta ansvar för sin tredjedel av de 3 miljarderna? Och varför i all världen ska staten låna ut ytterligare 1 miljard, förutom de 4,5 man garanterar från EIB, för att affären ska gå genom?

Staten ska alltså, direkt via lån och indirekt via garantier till EIB, finansiera hälften av Koenigsegg Groups köp av SAAB. Vad är skattebetalarnas vinst i detta om företaget nu skulle lyckas med att bli lönsamt? Jo vi får tillbaka vår miljard med lite fjuttig ränta. Och om företaget inte lyckas vända till vinst, utan går i konkurs om några år? Då står skattebetalarna med 1 miljard i fordringar till SAAB som inte kommer återbetalas och måste dessutom pytsa upp 4,5 miljard till EIB.

Kan inte IF Metall och deras fackliga kamrater tillsammans med sossarnas partikassa finansiera Koenigseggs köp av SAAB. Då tas det ju ansvar för de egna jobben och den egna ideologin. Inte det? Tänkte väl det!

Tack, men nej tack. Jag vill inte bli delägare i SAAB Automobile och tackar gudarna för att Fredrik och Maud håller med mig.

Vart blev krismedvetandet av?

2009-08-14T22:52:00.005+02:00

För ett par veckor sedan skrev Dagens Industri om hur svenskarnas blanco-krediter, mestadels i form av kreditkort, ökat med 4 miljarder kronor till 147 miljarder under det senaste året. Så trots att vi har kreditkris och arbetslösheten skenar så spenderar svenskarna pengar som aldrig förr. Att vi sen i allt större utsträckning inte klarar av att betala tillbaka pengarna visar statistik från kronofogden som säger att hittills under 2009 har antalet betalningsföreläggande ökat med 20%.

Aftonbladet skriver idag om hur räntorna på storbankernas kreditkort har rört sig senaste året. Reporäntan har sjunkit från 4,75% till 0,25% sedan september i fjol och det är bara Nordea av storbankerna som sänkt sin ränta med motsvarande. Swedbank har bara sänkt hälften, 2,25%, och Handelsbanken och SEB har sänkt med 3,6 resp 3,12%. Ska man nyttja sitt kreditkort är det att rekommendera att man har Nordea som bank då deras ränta "endast" är 7,25%. Swedbank gör vad de kan för att täcka kreditförluster i baltikum genom att ta ut hutlösa 12,94% på sina kreditkort.

I den Pluringska familjen har vi vars ett Mastercard kopplade till våra lönekonto. Till dessa konto har vi kopplat en kontokredit som banken, Länsförsäkringar Bank, tar 7,75% i ränta på vid de tillfälle vi nyttjar krediten. Ser att jag betalt 3,35 kr i ränta i år. Det kan jag leva med, även om det faktiskt innebär att mitt kontosaldo varit under nollan vid ett eller annat tillfälle.

Vänder det?

2009-08-13T12:49:00.003+02:00

Idag fylls, nåja, Dagens Industri med artiklar om det ekonomiska läget i världen.

Tysklands BNP steg med 0,3% andra kvartalet i år jämfört med det första. Jämfört med motsvarande kvartal förra året är det dock en minskning med 5,9%. Enligt statistikbyrån är det ökad såväl privat som offentlig konsumtion som ligger bakom "vändningen". I Frankrike vänder det också upp 0,3% och det är första kvartalet med positiv utveckling efter 4 raka negativa kvartal. I båda fallen hade analytiker räknat med 0,2-0,3% negativ utveckling.

Skillnaden mellan 3 månaders och 10 års bolåneränta är nu den största den varit på 10 år, nu ca 3,5%, vilket gör att nyutlåningen till 70% placeras i lån med 3 månaders bindning eller lägre. Det är en ökning med 10 procentenheter sedan förra året. Jämfört med 1997 då bara 20% av lånen var "rörliga" är skillnaden dramatisk. I USA är det vanligt att man binder bolånen i 30 år. Och så säger de att svenskarna är trygghetsnarkomaner.

Hur reagerar svenskarna när räntorna börjar öka och ränteutgifterna tredubblas på 2-3 år? Blir det svångrem och minskad konsumtion som blir medicinen eller har svenskarna varit kloka och byggt upp en räntebuffert eller amorterat duktigt nu när räntan är låg? Plurings familj bygger räntebuffert men tyvärr har nog de flesta konsumerat upp de sparade räntepengarna.

Hur har ni gjort?

Glädje och sorg

2009-08-11T23:26:00.003+02:00

På väg till Öland förra veckan stannade vi till hos en stormarknad i Karlskrona för att proviantera. Nåja, det blev Systembolaget för mig och godishörnan på sagda stormarknad för sambo och barn.
Ner i kassen föll även en barnbok ur den utmärkta serien Klass 1B av Helena Bross. Vi trodde vi hade läst alla men så var tydligen inte fallet.

Då vi kom hem till skåne igen skulle så boken läsas för dottern. Vi upptäckte då att det var en tidigare bok ur serien som helt enkelt fått ny titel och nytt omslag. Ingen ny och oläst bok således. Jag blev så klart milt sagt ilsken och författade ett lagom upprört mail till Bonnier Carlsen som är förlaget bakom böckerna. Fick som svar kommande dag att förlaget bytt titel på boken för att få den att låta mer spännande, och det hade de i och för sig lyckats bra med. Förlaget erbjöd sig dessutom att skicka oss en annan bok som kompensation. Så nu väntar vi helt enkelt på en ny bok i serien som förmodligen kommer trilla ner i brevlådan vilken dag som helst. Det är kundvård det. Starkt jobbat Bonnier Carlsen.

Så till den mer sorgliga delen av inlägget. Läser nu på kvällen om fyra-åriga Scarlett Hellewell som tillsammans med sina syskon nu försöker sälja sina leksaker över nätet. Tillsammans hoppas de kunna få ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna åka på semester till havet. Scarlett föddes med neurofibromatos, en sjukdom som ger tumörer i hela kroppen, och håller nu på att bli helt blind. Hennes sista önskan innan synen försvinner helt är att kunna se havet igen och få leka på stranden. I situationer som denna känns inte aktier och pensionssparande så väsentliga.

Hemma igen

2009-08-08T00:00:00.003+02:00

Tillbaka i Skåne efter tre varma dagar på Solens och vindarnas ö. På schemat stod besök på Ölands djurpark till dotterns förtjusning, Solliden (japp, kungen var där) samt givetvis Borgholms slottsruin.

Tre dagar som inneboende hos släktingar gav en mycket billig semester. 240 kronor per person i inträde på djurparken, 70 för oss vuxna på Solliden och 50 per vuxen på slottsruinen. Utöver detta lite mat och så klart souvenirer från turistmålen. Knappa tre tusenlappar för tre dagars semester får klassas som billigt. Hade vi köpt köttbullar och mos på djurparken hade jag knappt vågat betala. 85 kr för några fabrikstillverkade köttbullar och lite pulvermos är inte försvarbart. 99 kronor för en utmärkt buffé i hamnen i Borgholm är en annan femma. Klart prisvärt. I värmen drack jag nog vatten för hela beloppet.

Kunde ju dock inte hålla mig helt från börsens rörelser så telefonen fick duga som alternativ till datorn. Epicept gick upp knappt 10% till 6 kr på onsdagen för att sedan lämna en rätt dassig rapport med dåliga framtidsutsikter på torsdagen. Kursen rasade till 5,20 och idag sålde jag hela mitt innehav på just 5,20. Aktien stängde på 5 kr jämnt. Mina andra innehav har, så när som på Karo Bio, spottat upp sig bra på sistone. Husqvarna B och Fabege har båda klättrat med över 20% sedan inköpet i maj resp juni.

Portföljen i stort är en sorglig historia. Trots att börsen gått upp 34% i år är min portfölj upp ynka 3%. Kan inte skylla på annat än sällsynt dålig tajming i en del affärer. Nu väntar jag bara på det sedan länge emotsedda avtalet för Karo Bio samt att Topotarget får en rimligare värdering än dagens.

Ett ska man väl hinna med

2009-07-31T12:48:00.003+02:00

Ett inlägg i Juli alltså. Såsom sittandes ensam på avdelningen hela Juli har det verkligen varit fullt upp med support-arbetet. När chefen dessutom har glömt bort det där som sades i vintras, att på sommaren kör vi inga projekt, och har beordrat fullt fart även på projektfronten har det blivit en hel del övertid och helt enkelt ingen tid att lägga på bloggandet. Det är ju så mycket annat som ska hinnas med när man inte jobbar.

Ekonomin ja. Juli blev väl ganska bra. Börsen gjorde egentligen varken till eller från i portföljen. Räkningshögen kändes ovanligt liten så räkningskontot gick rätt bra plus och barnens fondspar har startat över förväntan. Kort och gott en bra pengamånad.

Några som inte har så bra pengamånader nu är våra skånska salladsodlare. Som Aftonbladet med flera tidningar rapporterade i veckan så plöjer nu skånska bönder ner salladen i jorden igen eftersom det kostar mer att skörda, paketera och frakta salladen än vad de får betalt av grossisterna. Det är egentligen inte klokt, men samtidigt en logisk konsekvens av den fria rörligheten på sallad (och annat) inom EU. Till min glädje kunde jag konstatera att åtminstone min lokala City Gross säljer svensk sallad.

Det påstås på olika håll, bl a i dagen DI att nu är botten nådd. Tro vad man vill om det, men visst börjar vi bli trötta på att läsa om BNP-ras, sysselsättnings-ras och annat elände. Vissa experter talar om snabb återhämtning och andra menar att det kommer bli en lång resa. Med tanke på hur svenska folkets lånevanor utvecklats sedan räntorna började sjunka vore det kanske att föredra en snabb återhämtning, med tillhörande räntehöjningar, så att folk kvickt inser att det här med att låna till konsumtion inte är en så lysande idé för det mesta.

Nu ska jag ha tre goda veckors semester. Då den lille inte mer än precis passerat halvåret blir det inte några större resor i år. Lite resor till lokala djurparker och tivolin samt hängmattan skymtas i planeringen. Och som god villaägare ska givetvis även huset målas, ett staket anläggas, gräset och häckarna klippas osv osv osv. Och förhoppningsvis ett och annat blogginlägg skrivas.

Midsommarkoll i budgeten

2009-06-18T15:40:00.004+02:00

Så var det midsommar och vad passar då bättre än en halvårskoll i budgeten.

Jag har delat upp budgeten i 8 huvudkategorier; boende, mat/hushåll, bilen, TV/tele, lån, övriga kostnader, sparande samt fickpengar.

Av vår totala inkomst fördelas våra utgifter enligt budget så här:

Boende, 23% - Här kalkylerar jag med en ränta på 5%. Kanske lite lågt men ändå skyhögt över dagens. Här ingår låneräntor, låneskydd, VVS, försäkring och larm.
Mat/hushåll, 17%
Bilen, 11%
TV/tele, 5%
Lån, 4% - detta är mitt CSN-lån.
Övriga kostnader, 13% - här finns bl a fackavgift, fadderbarnet, kläder och leksaker till barnen och personförsäkringarna.
Kortsiktigt sparande, 11% - Denna post innehåller semestersparandet samt sparande för annan "närliggande" konsumtion.
Långsiktigt sparande, 10% - Sparande till barnen, vår IPS, amortering på bolånen
Fickpengar, 6% - Detta är egentligen pengarna vi spenderar på oss själva, dvs kläder, personliga prylar och hobbies.

Vad kan man säga om budgeten då? Framförallt är jag nöjd med 10% i långsiktigt sparande. Med sambon föräldraledig är hennes bidrag till vår gemensamma ekonomi inte så stor så här finns potential till ytterligare förbättning när den tar slut. Fickpengarna är lite snålt tilltaget, men då situationen är som den är får en ökning här vänta till sambon börjar jobba igen. På det stora hela en rätt okej fördelning av våra kostnader. Eller vad tycker ni andra?

Jag får väl dessutom passa på att tillönska alla en trevlig midsommar. Ta det lugnt med sillen så ni inte får huvudvärk. ;-)

A-kassan

2009-06-12T09:08:00.003+02:00

Per Penning skrev igår ett inlägg om att "Jobb ska bestraffas" där han bland annat tog upp a-kassan. Det var en riktig ögonöppnare för mig. Relativt intresserad av politik och ekonomi som jag är har jag faktiskt aldrig tänkt i de banorna. Men Penning har ju helt rätt. Det är ju faktiskt så att alla är med och finansierar a-kassan men endast de som betalar in "lite" extra får vara med och skörda frukterna.

Inspirerad av inlägget så sökte jag förstås vidare efter mer info. På Ekonomifakta fanns en bra sammanställning över de sociala avgifterna som, tillsammans med de avtalslösningar som finns kring pensioner och annat, för en arbetare 2009 uppgår till knappt 39% och för tjänstemän knappt 47%. Största delen av avgiften motsvaras av någon form av åtagande från offentligt håll, t ex pension, sjukpenning och föräldraförsäkring. Det kan alltså med gott samvete benämnas som just en avgift. Ca 7,5% av "avgiften" är däremot en ren skatt. Allmän löneavgift kallas det och rinner rakt in i statskassan utan någon som helst form av koppling till något ersättningssystem. En dold skatt helt enkelt.

Så till det här med a-kassan. Av arbetsgivaravgiften går 4,45 procentenheter till finansieringen av a-kassan. Hade jag stått utanför a-kassan hade dessa 4,45% avgift på min lön kunnat ses som ytterligare en dold skatt.

Pluringens bättre hälft är med i Livs a-kassa så jag kan använda den som exempel. Tjänar man 20000 kronor i månaden betalar man alltså 890 kr via arbetsgivaravgiften för att finansiera a-kassan. Avgiften till Livs a-kassa är i normalfallet 309 kr. 75% av avgiften till a-kassan betalas alltså in oavsett man vill det eller inte. Det är bara de sista 25 procenten man kan välja att avstå från att betala in.

Ser jag på mig själv betalar jag, som medlem i AEA, endast 5% av min a-kasseavgift på frivillig basis. Resten hade jag tvingats betala ändå via arbetsgivaravgiften. I mitt fall hade det alltså varit fullständig idioti att inte vara med. Medlemskapet i Jusek och AEA gör dessutom att jag har en inkomstförsäkring som ger 80% av min lön under ca ett halvår om jag skulle bli arbetslös. Endast den vanliga a-kassan hade gett mig mindre än hälften. Trygghet i en liten ask alltså, för att travestera en gammal reklamfilm.

Undrar hur många det är av de som valt att stå utanför a-kassan för att den anses för dyr som begriper att de trots valet att stå utanför ändå tvingas betala nästan hela avgiften via den för oss anställda dolda skatt som kallas arbetsgivaravgift.

Prisa gud...

2009-06-09T22:00:00.002+02:00

...här kommer skatteåterbäringen. Lite knappt 33000 kronor blev det för Pluringen och bättre hälften fick drygt 8000 kronor. Totalt 41000 friska sekiner.

Vad ska man göra med ett sådant tillskott? Lite nya trädgårdsmöbler, några spannar färg till huset och eventuellt en pool tar väl en dryg tredjedel av pengarna. Färdigbetalningen av datorn jag skriver mina blogginlägg på samt systemkameran vi köpte på avbetalning, ja jag vet, tar sju tusenlappar till. Ändå har vi hälften av pengarna kvar.

Bufferten innehåller de 20000 kronorna vi anser oss behöva. Semesterkassan är välfylld, åtminstone för de dagsutfärder vi planerat i sommar. Den periodisering av våra räkningar jag gör är helt enligt plan så där behövs inget tillskott.

Tror nog att de sista knappt 20 tusenlapparna fördelas jämt på aktieportföljen och kontot för allmänt spenderande. Spenderspar läste jag att någon bloggare kallade det. Ett ovanligt bra ord som klart och tydligt talar om vad syftet är. Spara idag, spendera i morgon.

Hur gick det för er? Återbäring eller restskatt?

Portföljuppdatering

2009-06-02T21:33:00.005+02:00

Jag har gjort lite förändringar i min portfölj senaste veckan. Somliga var bra, en del var dåliga och en var nödvändig för att balansera portföljen.

Den nödvändiga förändringen innebar att jag sålde av lite Karo Bio då den utgjorde en tredjedel av portföljen. För en högriskaktie är det alldeles för mycket, även om potentialen är hög och bolaget förhandlar om ett avtal för Eprotirome inför Fas III. Karo Bio dubblar förmodligen kursen vid avtal. Skulle det bli aktuellt med uppköp spekuleras det i allt från 25-50 kronor. Jag har som sagt legat alldeles för tung och viktar nu ner till i dagsläget 19% av portföljen. Även detta är måhända lite tungt, men ändå en risk/reward som är tilltalande.

För att kompensera detta valde jag att ta in lite Epicept i portföljen. De har ju ett färdigt läkemedel, Ceplene, och väntar bara på ett avtal med en partner som ska marknadsföra och sälja drogen. Man har jobbat på detta flera månader och borde i rimlighetens namn närma sig avtal. Tyvärr gick jag in på 6,45 och aktien stängde idag på 6,20.

Minilong Olja E såldes förra veckan med knapp vinst. Jag var mest nöjd med att ha tagit mig ur den utan att förlora pengar. Givetvis har sedan oljepriset lyft rejält och futuren är upp ca 50% sedan jag sålde.

Lite IT är ju inte fel, så jag tog in Acando i portföljen. Man har ett stort förlustavdrag vilket innebär att man inte behöver betala någon skatt på flera år. Kassan är relativt stor vilket borgar för att man eventuellt fortsätter sitt återköp av aktier. VD och storägare har gjort stora köp i våras och p/e-talet är måttliga 6. Man har dessutom en bra diversifiering på sin kundstock och förväntas göra ett åtminstone lika bra 2009 som 2008.

Min totala portfölj ser du i kolumen till vänster.

Warranter är ett otyg

2009-05-26T21:54:00.003+02:00

Satt på lunchen och kikade runt lite på Avanzas hemsida och snubblade av en händelse in i Warrant-sektionen. Har handlat lite Minilong Olja tidigare, men inte tittat speciellt nära på det här med warranter egentligen. Så jag bestämde mig helt enkelt för att testa lite. Loggade därför in på min depå hos Aktiedirekt och letade rätt på något som hette TDAX9I 4800CBK. En turbowarrant, läste jag mig till, med enorm hävstång. Köpte lite för 44 öre styck. DAX (börsen i Tyskland alltså) hade ju fallit en del och warranten hade tappat 50% hitills under dagen. Kändes helt enkelt som en bra chans till vändning där. Sen kikade jag lite på DI Börssnack och hittade ett inlägg om just den warranten jag köpt. Blev förskräckt när jag förstod att warranten skulle "knockas", bli värdelös, om DAX nådde 4800. Vid halv ett tiden bangade jag ur när warranten sjunkit till 28 öre så jag sålde, ca 30% ner på en halvtimme. Tur det inte var stora pengar. Nu vet jag att jag ska akta mig för turbowarranter. Det har jag inte nerver till.

Inlägget på Börssnack handlade egentligen om att någon tydligen köpt 340000 warranter för över 160000 kronor och det var inte speciellt fegt med tanke på att warranten ju var ganska nära knock. 49 öre styck hade killen/tjejen betalt. Inköpet gjordes 10:47 och warranterna såldes igen 12:38, då för 20 öre styck. 98600 kronor i förlust på två timmar. Ouch. Det blir inte roligare av det faktum att DAX sedan vände på 4802 och slutade rätt nära 5000-strecket. Warranten stängde med en köpkurs på 1,11. En försäljning då istället hade resulterat i en vinst på över 200 000 kronor istället för en förlust på knappt 100 000. Dubbel-ouch.

Mina hundralappar jag förlorade på äventyret känns futtigt i jämförelse.

Globaliseringsrådet

2009-05-25T11:38:00.002+02:00

Dagens Industri rapporterar att i Globaliseringsrådets rapport som presenterades idag läggs det fram ett antal förslag, bland annat en blocköverskridande skattereform som ska syfta till att antalet heltidsanställda som betalar statlig skatt ska minska från 30% till 10%. Det låter ju utmärkt. Då kanske man slipper undan den straffskatten på utbildning och flit.

40 miljarder kronor skulle rådets åtgärder kosta. Frågan man ställer sig är dock hur alltihop ska finansieras? Högre energiskatter kan kanske vara en dellösning? Minskade utsläpp av fossila gaser är ju alltid trevligt. Andra åtgärder skulle kanske kunna vara att lägga ner en del onödiga myndigheter. Sådana lider vi ju inte brist på.

Det kunde även konstateras att Wanja Lundby-Wedins, en av ledamöterna i rådet, åsikter skiljer sig en hel del från det stora konsensus som trots allt fanns kring rapporten. Det kan man väl ha en viss förståelde för ur ett snävt LO-perspektiv. Det är kanske inte huvudsakligen LO-anställda som gynnas av lägre statsskatt och förändrade 3:12-regler.

Hur sniken kan man vara?

2009-05-24T23:22:00.003+02:00

Då både dotter och syskonbarn fyller år inom kort styrde vi igår kosan mot närmsta leksaksaffär, en BR-butik. En liten bil till syskonbarnet inhandlades och då vi stod i kassan tog jag en liten folder om att gå med i Club BR. Väl hemma igen började jag bläddra. Man får egen sparbok och för var 25:e krona jag handlar för får jag 1 krona. När sparboken är full kan jag antingen handla leksaker för pengarna, vilket väl de flesta gör, eller få dessa utbetalda. Dessutom får man en födelsedagspresent och en del andra ospecifierade erbjudande. Det lät ju bra. 4% rabatt är ju inte fel, även om vi inte handlar speciellt mycket på BR. Sen fanns det ju klart en hake...

Medlemskapet kostar pengar. 35 kronor kostar det att vara med i Club BR. 10 kronor går till SOS Barnbyar, vilket i och för sig är trevligt, och 25 kronor går till att trycka och distribuera klubbkortet. Är det inte lite väl snålt? Som medlem förväntas jag ju göra mina leksaksinköp hos BR och kommer då generera goda vinstkronor åt koncernen. Att i det läget "skrämma bort" potentiella medlemmar med en avgift känns väldigt kontraproduktivt.

Så det blir inget medlemskap i Club BR för Pluringen med familj. Någonstans får man dra gränsen.

EU-val

2009-05-23T23:54:00.002+02:00

Nu är det bara två veckor kvar till EU-valet och det börjar bli dags att bestämma sig. Då partierna inte anstränger sig något nämnvärt för att övertyga mig började jag själv jaga lite info om vad de olika partierna står för i Europa. Enligt något radioprogram jag hörde på P1 för en vecka sen spelar det egentligen knappt någon roll vilka som skickas till köttgrytorna i Bryssel. S och M röstar nämligen ganska lika i det stora flertalet frågor.

Dagens Nyheter är som vanligt en bra startpunkt och här kan man hitta en liten hjälp. Svara på 25 frågor så berättar vi vem du ska rösta på. Moderat blev jag, med Folkpartiet som god tvåa följt av Centern och Kristdemokraterna. Vänsterröran kom betydligt längre ner i skalan.

Fast egentligen borde man rösta på Piratpartiet. Jag har lite svårt för att EU och regeringen i Sverige slaktar principerna om informationsfrihet på underhållningsbranschens altare. Lagförslagen har varit på tapeten sedan attacken 11 september 2001 men inte förrän Paramount, Universal och de andra filmbolagen började gapa högt blev det fart på makthavarna.

Nåja, rösta ska jag i alla fall. Det är väl inte omöjligt att jag står där om två veckor och kommer på mig själv med att jag röstat på ett litet enfråge-parti för första gången.

Blogga?

2009-05-22T23:47:00.002+02:00

Jaha, då var det dags igen. Har tidigare försökt blogga lite om ditten och datten men det har alltid kommit något emellan. Otålighet i allmänhet och tristess i synnerhet. Men nu hade jag tänkt att blogga lite om något som intresserar mig (och förhoppningsvis er) på ett högre plan än det allmänbloggandet jag sysslat med tidigare.
Privatekonomi och politik. Kan det bli bättre? Förmodligen! Men då jag inte vill blogga om min sambo, mina två underbara ungar och villaägarens alla vedermödor så passar ekonomi och politik utmärkt. Då kör vi...